anija

Mötte min chef när jag lämnade Linnéa på dagis idag. Jag har inte mycket till övers för den kvinnan innan, men idag blev jag ännu mer irriterad. Vi möts, jag saktar in säger hej och ler, hon säger hej och går förbi. Jag har inte träffat henne sen jag gick hem på mammaledigheten och jag tycker faktiskt att det är hövligt att stanna och prata lite. Gratta till barnet, fråga hur det är och lite sånt. En anledning jag kan komma på till varför hon inte stannade är att hon inte visste vem jag var, eller kände igen mig. Det känns nästan ännu värre! Vet du inte vilka som är din personal?!
vet inte om jag kanske öveerreagerar, men irritationen sitter kvar i kroppen och jag har svårt att släppa det här just nu... *muttrar*