avsluta en epok av mitt liv
Snart åker jag med min sista lilla råtta på sin sista resa. Under 9 år har jag haft råttor i större och mindre mängd. Som mest har jag haft kring 20 stycken på samma gång. Det var när jag var jourhem för råtthjälpen plus hade egna. Jag har tävlat med mina pälsklingar och de har skänkt mig så mycket glädje! Råttorna var en stor del av mitt liv när jag bodde själv. Jag saknar folket på utställningarna och gemenskapen. Men nu har jag familj och min tid, ork och lust räcker inte till för råttorna längre. Så jag har bestämt mig för att avveckla. Har sagt det ett par gånger förut, men så har intresset blommat upp igen. Men nu är det alltså dags. Fast jag vill inte kalla det avslutat. Det är ett uppehåll. Vem vet, om några år kanske jag får lust till att skaffa råttor igen...
Höstblåsor
Detta underbara virusfenomen har vi lidit av den senaste veckan. Det hela började med att Emelie fick 39.2 grader feber på tisdagkväll och jag åkte in till akuten med henne. De tog blodprov och gav febernedsättande. När de sett att febern gick ner av alvedon fick vi åka hem igen med gissning om att hon blivit smittad av våra förkylningar.
Natten innan hade jag feber och jag hade jätteont i halsen (visade sig vara blåsor) och när jag satt där på akuten såg jag mystiska prickar i händerna. Frågade en sjuksköterska vad det kunde vara, men hon mumlade nått bara och gick vidare.
Tyckte sen att jag såg nått liknande på Emelie, men tänkte inte så mycket på det. Väl hemma började de bli upphöjda och klia lite. Funderade på om det kunde vara nån slags stressreaktion. Sen började jag få ont i munnen (förutom mitt fruktansvärda halsont) Tittade efter och såg att jag hade blåsor där med. Ringde vårdcentralen och de trodde det var höstblåsor. Fick tid för halsprov dagen efter ändå som inte visade nått och fick konstaterat att det var höstblåsor vi hade.
Hela onsdagen knölade Emelie med maten och inte förrän på kvällen åt hon ordentligt. Det var när febern börjat stiga igen och jag gav henne alvedon. På torsdagen ville hon inte ta bröstet överhuvudtaget! Ringde BVC som tyckte jag skulle ringa barnakuten. Hon är för liten för att chansa utan att kolla upp menade hon. Ringde men de bad mig avvakta och INTE ge alvedon. (fast jag sa att hon åt efter hon fått det kvällen innan, så jag tror att hon fått blåsor i munnen)
Vår underbara sköterska från BVC ringde upp och hörde vad de sagt. När jag berättade blev hon arg och bokade in oss på en läkartid på vårdcentralen.
Jättegulligt av henne! Dock var läkaren inte mycket att hänga i julgranen, då han inte ens undersökte henne ordentligt. Hon fick sitta kvar i bilstolen och det enda han gjorde var att titta i hennes mun. Konstaterade att hon hade torsk (ja jag vet, och vi behandlade så sent som i tisdags) så skrev han ut medicin för det.
Hämtade aldrig ut medlet utan ringde BVC och hon tyckte inte heller att vi skulle använda det i första taget. Torsken är nästan borta och det är av blåsorna som hon inte vill äta!
Märker nu att jag sitter och babblar alldeles för mycket. Men med lite fix och trix så började hon äta tillslut igen. Skönt! Annars hade det blivit ännu en tur till akuten...
Emelie och jag är de som drabbats mest av blåsorna. Linnéa fick lite på tårna och i munnen. Jag och Emelie har haft på händer, fötter och munnen. Fy faan säger jag bara! Har haft så ont att jag knappt kunnat äta, ta i saker och gå. Att öppna blöjorna och shampooflaskan, tvätta händerna och diska mm mm smärtade!
Det är så skönt att det nästan är helt borta nu. Har några blåsor kvar i munnen bara. Hoppas de försvinner också. Helst tills i morgon, då jag ska till tandläkaren då :S
Ursäkta alla mina konstiga styckesindelningar! Ni som kan sånt har antagligen fått spunk vid det här laget :P
Natten innan hade jag feber och jag hade jätteont i halsen (visade sig vara blåsor) och när jag satt där på akuten såg jag mystiska prickar i händerna. Frågade en sjuksköterska vad det kunde vara, men hon mumlade nått bara och gick vidare.
Tyckte sen att jag såg nått liknande på Emelie, men tänkte inte så mycket på det. Väl hemma började de bli upphöjda och klia lite. Funderade på om det kunde vara nån slags stressreaktion. Sen började jag få ont i munnen (förutom mitt fruktansvärda halsont) Tittade efter och såg att jag hade blåsor där med. Ringde vårdcentralen och de trodde det var höstblåsor. Fick tid för halsprov dagen efter ändå som inte visade nått och fick konstaterat att det var höstblåsor vi hade.
Hela onsdagen knölade Emelie med maten och inte förrän på kvällen åt hon ordentligt. Det var när febern börjat stiga igen och jag gav henne alvedon. På torsdagen ville hon inte ta bröstet överhuvudtaget! Ringde BVC som tyckte jag skulle ringa barnakuten. Hon är för liten för att chansa utan att kolla upp menade hon. Ringde men de bad mig avvakta och INTE ge alvedon. (fast jag sa att hon åt efter hon fått det kvällen innan, så jag tror att hon fått blåsor i munnen)
Vår underbara sköterska från BVC ringde upp och hörde vad de sagt. När jag berättade blev hon arg och bokade in oss på en läkartid på vårdcentralen.
Jättegulligt av henne! Dock var läkaren inte mycket att hänga i julgranen, då han inte ens undersökte henne ordentligt. Hon fick sitta kvar i bilstolen och det enda han gjorde var att titta i hennes mun. Konstaterade att hon hade torsk (ja jag vet, och vi behandlade så sent som i tisdags) så skrev han ut medicin för det.
Hämtade aldrig ut medlet utan ringde BVC och hon tyckte inte heller att vi skulle använda det i första taget. Torsken är nästan borta och det är av blåsorna som hon inte vill äta!
Märker nu att jag sitter och babblar alldeles för mycket. Men med lite fix och trix så började hon äta tillslut igen. Skönt! Annars hade det blivit ännu en tur till akuten...
Emelie och jag är de som drabbats mest av blåsorna. Linnéa fick lite på tårna och i munnen. Jag och Emelie har haft på händer, fötter och munnen. Fy faan säger jag bara! Har haft så ont att jag knappt kunnat äta, ta i saker och gå. Att öppna blöjorna och shampooflaskan, tvätta händerna och diska mm mm smärtade!
Det är så skönt att det nästan är helt borta nu. Har några blåsor kvar i munnen bara. Hoppas de försvinner också. Helst tills i morgon, då jag ska till tandläkaren då :S
Ursäkta alla mina konstiga styckesindelningar! Ni som kan sånt har antagligen fått spunk vid det här laget :P
orka blogga
Hade tänkt uppdatera lite, men har igentligen inte nått intressant att sklriva som vanligt... Så jag prioriterar att läsa lite istället ;)
beroende
Vissa saker tar vi så förgivet. Vi är väldigt beroende av saker men vi fattar det inte förrän vi blir utan det. Som ström och vatten. Igår grävde vägarbetarna av en vattenledning här och vi blev utan vatten i flera timmar. Helt plötsligt inser man vad mycket man använder vatten till. Dricka, matlagning, diska, spola toaletten etc etc. Kom på mig själv flera gånger med att vrida på kranen och bli påmind om att inget vatten finns. För oss är det så självklart med rinnande vatten. Det finns ju de som inte har rinnande vatten, eller rent vatten överhuvudtaget för den delen.
Ström är även en sådan sak som vi tar för givet. Vi blir så gott som handlingförlamade när strömmen går i mer än en timme. Ingen spis, micro, kyl, frys, tv, dator eller internet.
När jag var i Sydafrika såg jag många som levde utan rinnande vatten och el. De försöker ju få nån slags rätsida på det hela, och i den kåkstaden som vi bodde i hade alla fått så kallade "Mandelalådor". I dessa har de sett till att det finns rinnande vatten, toalett och el. Jättebra! Det som glöms bort är det faktum att många av dem som bor i dessa inte har råd att betala för el etc...
Nog babblat om detta!
Jag ringde BVC i måndags för jag var lite orolig för Emelie som verkade förkyld. De ska ju vara "skyddade" genom amningen så det kändes oroväckande att hon var så snorig, hostig och verkade röd i halsen och bara är 7 veckor. Vi kom iallafall fram till att ta dagen i 15 minuter åt gången. Och hon har blivit bättre sen dess.
Det jag igentligen ville berätta med detta var att igår ringde vår BVC sköterska och frågade hur det var med henne! Blev så himla glad att hon tog sig tid och gjorde detta! Det kändes skönt att inte bara vara en i mängden utan att hon faktiskt verkar engagerad :-)
Ström är även en sådan sak som vi tar för givet. Vi blir så gott som handlingförlamade när strömmen går i mer än en timme. Ingen spis, micro, kyl, frys, tv, dator eller internet.
När jag var i Sydafrika såg jag många som levde utan rinnande vatten och el. De försöker ju få nån slags rätsida på det hela, och i den kåkstaden som vi bodde i hade alla fått så kallade "Mandelalådor". I dessa har de sett till att det finns rinnande vatten, toalett och el. Jättebra! Det som glöms bort är det faktum att många av dem som bor i dessa inte har råd att betala för el etc...
Nog babblat om detta!
Jag ringde BVC i måndags för jag var lite orolig för Emelie som verkade förkyld. De ska ju vara "skyddade" genom amningen så det kändes oroväckande att hon var så snorig, hostig och verkade röd i halsen och bara är 7 veckor. Vi kom iallafall fram till att ta dagen i 15 minuter åt gången. Och hon har blivit bättre sen dess.
Det jag igentligen ville berätta med detta var att igår ringde vår BVC sköterska och frågade hur det var med henne! Blev så himla glad att hon tog sig tid och gjorde detta! Det kändes skönt att inte bara vara en i mängden utan att hon faktiskt verkar engagerad :-)
